En helt vanlig dag på väg till dagis.
|
Man inser att barnen börjar bli stora när det tar längre tid att baka ensam än vad det tar att baka med barnen. Dagens lunch: Kladdkaka. På en fullsatt morgonbuss någonstans i Sverige: Jag: Titta vilka stora fåglar. Det är så här man får alla resenärers totala uppmärksamhet.
Pratar om julbelysningar: Någonstans i Trollhättan: Sixten gillar bilar, fingerfärg och Leila K. Det är inte ett dugg svårt att bli kär när man hittat någon som är seriös.
Och jag tror faktiskt att det är jag som är mest förvånad av alla. Vi ligger och diskuterar varför man inte ska säga dumma saker till varann: Sen var det lyckat att försöka få barnen att somna när man själv inte kan sluta asgarva.
I mörkret, under stjärnorna: Och det var här någonstans jag visste vem jag ville ha… fast det säger man förstås inte, så det är tur att hon är smart och förstår ändå. I ovanlig ordning så säger vi att alla personer är helt påhittade, för sånt här brukar ju inte hända på riktigt. Det skulle egentligen ha varit ett blogginlägg här men jag glömde bort vad jag skulle skriva när jag läste det här. Helt borta faktiskt, det var förmodligen bara nåt om att äta kladdkaka under stjärnorna omgiven av mördarkossor… sånt där som man gör varje dag. Jag har väckt barnen kl 6 två dagar i rad nu, känns som det bara är en tidsfråga innan jag blir anmäld för barnmisshandel. Det är tur att man ligger lite efter och inte har skaffat blu-ray än för jag tror jag kan få värsta Hitler-reaktionen av nya Star Wars boxen. |
||
|
© Roger Ferm - |
||
RSS Feed