På tal om födelsedagar så kommer min ålder hädanefter vara 25+

Plusset står för positivt tänkande :)

Herman sprätter iväg en pasta-skruv när vi sitter och äter, Sixten fångar upp den och stoppar den i munnen.
Herman: NEEEJ! Det var min älsklings-korv!
Jag (förvirrat): Vi äter inte korv.
Herman (surt): Jag låtsas.

På ungarnas dagis finns det lite drygt 100 barn, 2 av dom har skilda föräldrar, och dom två är mina. Ibland är det lite jobbigt att bo i bullerbyn.

Stolt 4-åring, som självklart befinner sig mitt i den underbara kiss-och-bajs-åldern.

Största pojken blev 4 år idag och jag inser ju någonstans i bakhuvudet att även jag har lite att fira, under dom senaste fyra åren har jag blivit biten, slagen och sparkad, pissad på och nerspydd jag vet inte hur många gånger men ändå ligger man där på kvällen efter godnattsagan och känner sig så otroligt tacksam över att man fått så pass fina barn, det är helt ärligt bästa stunden på dagen.

Hade nån för fyra år sen berättat att jag idag skulle vara ensamstående med två barn mer eller mindre på heltid så hade jag fått panik direkt, min erfarenhet av barnuppfostran bestod i stort av att jag bytt blöja på barnens kusin, kört barnvagn vid två tillfällen och att jag hade ett par pappa-böcker i bokhyllan, jag hade med andra ord inte en aning om vad som väntade.

Men såhär i efterhand kan man ju bara konstatera att det är i pappa-rollen som jag funnit min grej i livet och att jag blivit oerhört trygg i mig själv och nöjd med livet i allmänhet, tyvärr så har jag inte fått en ängels tålamod (än) utan kan fortfarande bli heligt förbannad när barnen hittar reset-knappen på datorn.

Saker som jag är glad över att jag aldrig gjort:
Jag har aldrig tappat bort något barn.
Jag har aldrig behövt åka till akuten (tyvärr så har det blivit ett helt gäng akuttider till tandläkaren).
Jag har aldrig glömt att hämta på dagis.
Jag har aldrig slagit nåt barn (däremot så har jag haft god lust att slå andras ungar som varit dumma mot mina barn på dagis).