Pratar om julbelysningar:
Ellen:  Vad tror du att du är, en lampaffär eller?

Någonstans i Trollhättan:
Jag (förvånad och chockad): Salta pizzan?!?
Ellen: JAAA!

Det är inte ett dugg svårt att bli kär när man hittat någon som är seriös.

Och jag tror faktiskt att det är jag som är mest förvånad av alla.

I mörkret, under stjärnorna:
Han: Vad tänker du på?
Hon: Enhörningar.

Och det var här någonstans jag visste vem jag ville ha… fast det säger man förstås inte, så det är tur att hon är smart och förstår ändå.

I ovanlig ordning så säger vi att alla personer är helt påhittade, för sånt här brukar ju inte hända på riktigt.

Det skulle egentligen ha varit ett blogginlägg här men jag glömde bort vad jag skulle skriva när jag läste det här.

Helt borta faktiskt, det var förmodligen bara nåt om att äta kladdkaka under stjärnorna omgiven av mördarkossor… sånt där som man gör varje dag.

Varför får man känslan av att man lever dubbelliv när man vaknar upp på tisdagsmorgonen och har både fullkornsgrejer och sojagrädde i köket, jag tror till och med att jag passerade ett par avocados, det här är definitivt inte vanlig vardag.

Edit: Kladdkaka i kylskåpet också, det här kan gå att vänja sig vid ♥

Jag tror den röda cirkeln visar vart jag befinner mig på kartan, det är iallafall nära nu.