Jag tror att jag kan ha lagt ribban för årets sommarlov lite högt, började med 2 mils cykelutflykt med två barn och packning, bad i Långsjön och sen avslutning hos syster yster med glass och jordgubbar i överflöd… imorgon blir det vilodag.

Jag tror förresten att Björklingebadet är något överbemannade med två parkeringsvakter och tre pers i kiosken, för idag bestod antalet badgäster stundvis av mig, Herman och Sixten. Jag säger inte att det är så men det kan ha nåt att göra med att vi hade regnkläder med oss (även om vi slapp använda dom).

Herman sprätter iväg en pasta-skruv när vi sitter och äter, Sixten fångar upp den och stoppar den i munnen.
Herman: NEEEJ! Det var min älsklings-korv!
Jag (förvirrat): Vi äter inte korv.
Herman (surt): Jag låtsas.

Stolt 4-åring, som självklart befinner sig mitt i den underbara kiss-och-bajs-åldern.

Största pojken blev 4 år idag och jag inser ju någonstans i bakhuvudet att även jag har lite att fira, under dom senaste fyra åren har jag blivit biten, slagen och sparkad, pissad på och nerspydd jag vet inte hur många gånger men ändå ligger man där på kvällen efter godnattsagan och känner sig så otroligt tacksam över att man fått så pass fina barn, det är helt ärligt bästa stunden på dagen.

Hade nån för fyra år sen berättat att jag idag skulle vara ensamstående med två barn mer eller mindre på heltid så hade jag fått panik direkt, min erfarenhet av barnuppfostran bestod i stort av att jag bytt blöja på barnens kusin, kört barnvagn vid två tillfällen och att jag hade ett par pappa-böcker i bokhyllan, jag hade med andra ord inte en aning om vad som väntade.

Men såhär i efterhand kan man ju bara konstatera att det är i pappa-rollen som jag funnit min grej i livet och att jag blivit oerhört trygg i mig själv och nöjd med livet i allmänhet, tyvärr så har jag inte fått en ängels tålamod (än) utan kan fortfarande bli heligt förbannad när barnen hittar reset-knappen på datorn.

Saker som jag är glad över att jag aldrig gjort:
Jag har aldrig tappat bort något barn.
Jag har aldrig behövt åka till akuten (tyvärr så har det blivit ett helt gäng akuttider till tandläkaren).
Jag har aldrig glömt att hämta på dagis.
Jag har aldrig slagit nåt barn (däremot så har jag haft god lust att slå andras ungar som varit dumma mot mina barn på dagis).

Jag hävdar bestämt att bilden inte är manipulerad, det är så här verkligheten ser ut för en ensamstående förälder med två blöjbarn.

Efter en galet intensiv fotbollsmatch i köket (oklart vem som vann):
Herman: Du är inte vuxen på riktigt pappa.
Jag: Tack, vad snäll du är.

Det här är den bästa komplimang jag fått på hela året.

Herman i svart-vitt.

Glad och ledsen

Sixten i svart-vitt

Herman på krokodil.
Sixten på krokodil.

Svar Ja, tomteluva… i Augusti, det är ingen ordning alls på dagens ungdom.

Idag var småbusarna lediga från dagis så vi passade på att besöka den lokala lekplatsen uppe vid fotbollsplan.

Herman inspekterar Sveriges barnvänligaste lekplats.

Inte nog med att jag reggat mig på Facebook, nu har jag dessutom reggat mig på YouTube så här kommer en liten film där killarna ritar och dansar i soffan, i vanlig ordning så hann det mesta hända innan jag hämtade kameran och filmen får ett hastigt slut när det börjar flyga pennor. Den dansvänliga musiken i bakgrunden är My shifty eyes med Stefan Sundström & Bongo Brains.

På barnvagnspromenad med brorsan.

Nån måste ju ta över efter Stefan Holm…

Sveriges nya hopp!

Herman kollar studsen!

Hoppfrilla!

När Herman fick täcknamnet Överste Smörgåsrån när han var liten eftersom han smulade såpass med smörgåsrånen att det såg ut som han hade axelklaffar. Det var längesen vi såg honom sist men idag dök Överste Smörgåsrån upp igen med en ny kamoflagemössa.

Överste Smörgåsrån.

Överste Smörgåsrån på språng!