God Jul och Trevlig Midsommar!

En alternativ bild på temat grön jul.

Vi ligger och diskuterar varför man inte ska säga dumma saker till varann:
Jag: Vilket är det fulaste ordet?
Herman: Dumsnok!
Sixten: Hästbajskorv!

Sen var det lyckat att försöka få barnen att somna när man själv inte kan sluta asgarva.

Jag har väckt barnen kl 6 två dagar i rad nu, känns som det bara är en tidsfråga innan jag blir anmäld för barnmisshandel.

Efter helgens loppis i Lövstalöt så är ordningen återställd med två lasersvärd igen, nu väntas dueller av episka mått.

På skötbordet när vi byter blöja.
Jag: Vad vill du ha när du fyller år?
Sixten: Skägg!
Jag (lite lagom förvånad): Som tomten?
Sixten: Som pappa!

Vad ska man säga, det är kul att vara idol men det hade ju varit bra mycket enklare om han hade sagt bilar.

Tips på kul presenter till en 3-åring får gärna lämnas bland kommentarerna för nu börjar det snart bli bråttom och det enda han egentligen behöver är byxor och strumpor.

Inför första dagisdagen så höll jag på att göra bort mig totalt. Jag har låtit barnen välja kläder själva under sommarlovet, man skulle säkert kunna påstå att det beror på att jag varit lat men jag tycker det låter mycket bättre om man vinklar det till att jag lärt dom fatta egna beslut och låtit dom känna lite frihet under ansvar. Jag har dragit gränsen vid stickade tröjor och det har funkat bra, vi har inte blivit arresterade en enda gång.

Sixten har oftast valt att gå barfota medan Herman har valt att ha två helt olika strumpor på fötterna, och han har varit väldigt nöjd med det och på nåt barnsligt sätt så blir man själv lite glad av att se nån som stolt går omkring med två omaka strumpor på fötterna så jag har inte protesterat och känt att det är nåt som kommer att ordna upp sig tills han börjar träffa tjejer eller söker jobb.

Men iallafall, inför första dagisdagen med nya fröknar och allt så kände jag att nu är det färgmatchning som gäller, på nåt sätt så vill jag inte att det ska framgå att jag är ensamstående pappa bara genom att dom tittar på barnens strumpor. Men tror ni att det gick att hitta två likadana strumpor? Eftersom han har valt olika strumpor varje gång så fanns det ju inte ens enda strumpa i tvättkassen som var den andra lik och jag höll på att få panik och kände att nu kommer vi försent första dagen bara för att vi inte har några strumpor, tack och lov så lyckades jag till sist hitta några torra strumpor i tvättstugan.

Jag lät barnen ta lite eget ansvar vid frukosten idag eftersom jag hade sjukt mycket att stå i och svarade därför “Fixa själv!” när barnen ropade om mera macka. När jag kom tillbaks hade dom en bra nyhet och en dålig nyhet, den dåliga nyheten var att brödet tagit slut, den bra var att vi hade sjukt mycket kantbitar att mata fåglar med.

I brist på fantasi så körde vi en upprepning av första sommarlovsdagen, med skillnaden att vi tog med badbyxor istället för regnkläder… och att vi körde punktering på vägen hem.

Jag beklagade mig ju lite för att jag missade konserten tidigare men det åtgärdades idag med rockkonsert i sovrummet, grymt drag med Sixten Ulrich på trummor och Herman Hetfield på gitarr och sång.

Dagens bästa kommentar stod Herman för som hela tiden var tvungen att avbryta Sixten för att fråga om han sjöng samma sång, nåt som dom självklart inte gjorde en enda gång.

Gjorde misstaget att introducera smålego (dvs riktigt Lego) för barnen, nåt som resulterade i att båda barnen citat: VILL LEKA SJÄLV!

Nån som har tips på bra kurser i konflikthantering för barn? Gärna på nån internatskola, och helst en bit bort… typ Hogwarts.

Resten av sommarlovsdagen fick lejas ut på barnvakter eftersom jag skulle till tandläkaren. Tycker förresten att det borde införas nån form av preskriptionstid för mindre genomtänkta saker man gjorde i ungdomen, jag får fortfarande betala för en skateboardvurpa jag gjorde för 24 år sen.

Blev faktiskt riktigt imponerad över att tandläkaren la kostnadsförslaget först efter att man fått bedövningen, inte en chans att man klarar av att käfta emot föra en disskusion om priset när man inte längre är säker på om munnen befinner sig i samma rum som en själv.

Ett tips, om ni ska se live-sändningen av The Big 4 (Anthrax, Slayer, Megadeth & Metallica), försök då inte att bygga upp barnens förväntningar med att det “nästan är som Mora Träsk”.

Jag säger inte mer än så. Var konserten bra?

Vilodagen är inställd, idag tältar vi i farmor och farfars trädgård.

Tack och lov så lyckades jag avstyra att vi skulle övernatta i tältet (och slipper på så sätt börja nästa dag med att gå skallgång).

Jag tror att jag kan ha lagt ribban för årets sommarlov lite högt, började med 2 mils cykelutflykt med två barn och packning, bad i Långsjön och sen avslutning hos syster yster med glass och jordgubbar i överflöd… imorgon blir det vilodag.

Jag tror förresten att Björklingebadet är något överbemannade med två parkeringsvakter och tre pers i kiosken, för idag bestod antalet badgäster stundvis av mig, Herman och Sixten. Jag säger inte att det är så men det kan ha nåt att göra med att vi hade regnkläder med oss (även om vi slapp använda dom).

Stolt 4-åring, som självklart befinner sig mitt i den underbara kiss-och-bajs-åldern.

Största pojken blev 4 år idag och jag inser ju någonstans i bakhuvudet att även jag har lite att fira, under dom senaste fyra åren har jag blivit biten, slagen och sparkad, pissad på och nerspydd jag vet inte hur många gånger men ändå ligger man där på kvällen efter godnattsagan och känner sig så otroligt tacksam över att man fått så pass fina barn, det är helt ärligt bästa stunden på dagen.

Hade nån för fyra år sen berättat att jag idag skulle vara ensamstående med två barn mer eller mindre på heltid så hade jag fått panik direkt, min erfarenhet av barnuppfostran bestod i stort av att jag bytt blöja på barnens kusin, kört barnvagn vid två tillfällen och att jag hade ett par pappa-böcker i bokhyllan, jag hade med andra ord inte en aning om vad som väntade.

Men såhär i efterhand kan man ju bara konstatera att det är i pappa-rollen som jag funnit min grej i livet och att jag blivit oerhört trygg i mig själv och nöjd med livet i allmänhet, tyvärr så har jag inte fått en ängels tålamod (än) utan kan fortfarande bli heligt förbannad när barnen hittar reset-knappen på datorn.

Saker som jag är glad över att jag aldrig gjort:
Jag har aldrig tappat bort något barn.
Jag har aldrig behövt åka till akuten (tyvärr så har det blivit ett helt gäng akuttider till tandläkaren).
Jag har aldrig glömt att hämta på dagis.
Jag har aldrig slagit nåt barn (däremot så har jag haft god lust att slå andras ungar som varit dumma mot mina barn på dagis).

Jag hävdar bestämt att bilden inte är manipulerad, det är så här verkligheten ser ut för en ensamstående förälder med två blöjbarn.