I mörkret, under stjärnorna:
Han: Vad tänker du på?
Hon: Enhörningar.

Och det var här någonstans jag visste vem jag ville ha… fast det säger man förstås inte, så det är tur att hon är smart och förstår ändå.

I ovanlig ordning så säger vi att alla personer är helt påhittade, för sånt här brukar ju inte hända på riktigt.

Det skulle egentligen ha varit ett blogginlägg här men jag glömde bort vad jag skulle skriva när jag läste det här.

Helt borta faktiskt, det var förmodligen bara nåt om att äta kladdkaka under stjärnorna omgiven av mördarkossor… sånt där som man gör varje dag.

Jag har väckt barnen kl 6 två dagar i rad nu, känns som det bara är en tidsfråga innan jag blir anmäld för barnmisshandel.

Varför får man känslan av att man lever dubbelliv när man vaknar upp på tisdagsmorgonen och har både fullkornsgrejer och sojagrädde i köket, jag tror till och med att jag passerade ett par avocados, det här är definitivt inte vanlig vardag.

Edit: Kladdkaka i kylskåpet också, det här kan gå att vänja sig vid ♥

Jag tror den röda cirkeln visar vart jag befinner mig på kartan, det är iallafall nära nu.

Efter godnattsagen precis när vi släckt lampan:
Herman: Pappa, vet du vad jag ska bli när jag blir stor?
Jag: Nä, berätta.
Herman: Sjörövare!
Halvlång tystnad.
Herman: …eller polis.

På skötbordet när vi byter blöja.
Jag: Vad vill du ha när du fyller år?
Sixten: Skägg!
Jag (lite lagom förvånad): Som tomten?
Sixten: Som pappa!

Vad ska man säga, det är kul att vara idol men det hade ju varit bra mycket enklare om han hade sagt bilar.

Tips på kul presenter till en 3-åring får gärna lämnas bland kommentarerna för nu börjar det snart bli bråttom och det enda han egentligen behöver är byxor och strumpor.

Vi sitter och diskuterar eventuella barnbarn vid frukosten.

Jag: Killar kan inte ha bebisar i magen.
Herman: Kanske en förgiftad kille?

Vad ska man säga? Det märks att det är många prinsar som gifter sig med prinsessor på dagis och för att krångla till det lite extra så växer det rätt mycket svamp som inte bör ätas på vägen hem från dagis.

Efter förra blogginlägget så insåg jag att det här med strumpor är ett återkommande problem. Häromdan så skulle jag in på stadsbiblioteket för att låna lite barnböcker. Jag brukar gå utan strumpor på sommaren och tänkte inte på att det är skogräns på barnavdelningen, och insåg ganska snabbt att man känner sig som en hippie när man går barfota i offentliga miljöer, jag blev dessutom tvungen att be om hjälp och det gjorde väl inte saken lättare att boken som jag behövde hjälp med att hitta var Proggiga barnböcker – därför blev vi som vi blev av Kalle Lind.

Boken är kanske mer tänkt som nostalgiläsning än ett försök att fördärva mina barns barndom men var väldigt intressant och rekomenderas starkt.

Jag tycker det här citatet sammanfattar hela boken:
“Jag är tacksam över att ha växt upp i en tid då barn räknades som tänkande varelser. Jag är mindre tacksam över att det ibland ledde till att jag fick lyssna till fnösktorr godnattlitteratur.”

Inför första dagisdagen så höll jag på att göra bort mig totalt. Jag har låtit barnen välja kläder själva under sommarlovet, man skulle säkert kunna påstå att det beror på att jag varit lat men jag tycker det låter mycket bättre om man vinklar det till att jag lärt dom fatta egna beslut och låtit dom känna lite frihet under ansvar. Jag har dragit gränsen vid stickade tröjor och det har funkat bra, vi har inte blivit arresterade en enda gång.

Sixten har oftast valt att gå barfota medan Herman har valt att ha två helt olika strumpor på fötterna, och han har varit väldigt nöjd med det och på nåt barnsligt sätt så blir man själv lite glad av att se nån som stolt går omkring med två omaka strumpor på fötterna så jag har inte protesterat och känt att det är nåt som kommer att ordna upp sig tills han börjar träffa tjejer eller söker jobb.

Men iallafall, inför första dagisdagen med nya fröknar och allt så kände jag att nu är det färgmatchning som gäller, på nåt sätt så vill jag inte att det ska framgå att jag är ensamstående pappa bara genom att dom tittar på barnens strumpor. Men tror ni att det gick att hitta två likadana strumpor? Eftersom han har valt olika strumpor varje gång så fanns det ju inte ens enda strumpa i tvättkassen som var den andra lik och jag höll på att få panik och kände att nu kommer vi försent första dagen bara för att vi inte har några strumpor, tack och lov så lyckades jag till sist hitta några torra strumpor i tvättstugan.

Imorgon kommer barnen äntligen hem igen och morgondagens projekt kommer troligen bli att finslipa barnens användande av hon och han, som det är nu träffar vi osannolikt många transvestiter på stan.

Och folk undrar varför jag är singel? Man vågar ju inte chansa när två av tre säger att det är en kille.

Jag tror jag kommer ha en fullständigt utflippad upplevelse hos tandläkaren nästa gång.

Panoramaröntgen, smaka på ordet, det låter som nåt som finns i framtiden.

Dagens nej: Visdomständer.

Uppdatering: Det var till och med mer futuristiskt än jag trodde.

Igår yttrade jag orden “Jag har inte skaffat barn för att ha dom på dagis”, så det är numera officiellt, jag har blivit en PappaTaliban.

Passade på att plocka ut lite föräldrapenning under barnens sommarlov, och det är en så totalt bisarr känsla att kunna ligga på stranden och käka glass med ungarna och känna att det här får jag betalt för, glassen fick jag iofs betala själv… eller näe, den köpte jag faktiskt för dina skattepengar, tack för glassen!

Eftersom jag har egen firma så har jag aldrig haft nån betald semester så det här var en ny spännande upplevelse, det närmaste betald semester jag har kommit är väl lumpen. Och det är inte så stor skillnad som man kan tro mellan värnplikt och ha sommarlov med småbarn, väldigt mycket skogspromenader, lite tältande, mycket packning att släpa på, ständigt trött, jämt nån jävel som ska sätta upp regler och skäller på dom som inte följer reglerna, mycket tjat om att kläderna sitter på fel sätt och att man inte får gå ut utan keps, mycket spadar och grävande, irriterande mycket rutiner och upprepningar, inspektioner på både städning och hygien… och man blir väldigt glad när man äntligen får sova.