Vid köksbordet:
Herman: Pappa, pappa! Säg att jag inte får äta pasta!
Jag: Du får ABSOLUT INTE äta pasta och RÖR INTE köttbullarna!
Herman äter upp precis allt på tallriken på rekordtid.

Vem sa att det var svårt att vara förälder? Det är ju skitlätt, det gäller bara få ungarna att lyssna på vad man säger.

Jag lät barnen ta lite eget ansvar vid frukosten idag eftersom jag hade sjukt mycket att stå i och svarade därför “Fixa själv!” när barnen ropade om mera macka. När jag kom tillbaks hade dom en bra nyhet och en dålig nyhet, den dåliga nyheten var att brödet tagit slut, den bra var att vi hade sjukt mycket kantbitar att mata fåglar med.

I brist på fantasi så körde vi en upprepning av första sommarlovsdagen, med skillnaden att vi tog med badbyxor istället för regnkläder… och att vi körde punktering på vägen hem.

I mataffären medans jag packar ner matkassar i vagnen:
Herman (beundrande): Pappa, du är starkare än Spindelmannen.
Jag: Mmm, visst är jag.
Herman: Kan du visa musklerna?
Pinsam pappa spänner lite armmuskler med en matkasse i handen samtidigt som två tonårstjejer går förbi.

Det är inte varje dag man får vara både superhjälte och fullständig idiot på samma gång.

Jag beklagade mig ju lite för att jag missade konserten tidigare men det åtgärdades idag med rockkonsert i sovrummet, grymt drag med Sixten Ulrich på trummor och Herman Hetfield på gitarr och sång.

Dagens bästa kommentar stod Herman för som hela tiden var tvungen att avbryta Sixten för att fråga om han sjöng samma sång, nåt som dom självklart inte gjorde en enda gång.

Gjorde misstaget att introducera smålego (dvs riktigt Lego) för barnen, nåt som resulterade i att båda barnen citat: VILL LEKA SJÄLV!

Nån som har tips på bra kurser i konflikthantering för barn? Gärna på nån internatskola, och helst en bit bort… typ Hogwarts.

Resten av sommarlovsdagen fick lejas ut på barnvakter eftersom jag skulle till tandläkaren. Tycker förresten att det borde införas nån form av preskriptionstid för mindre genomtänkta saker man gjorde i ungdomen, jag får fortfarande betala för en skateboardvurpa jag gjorde för 24 år sen.

Blev faktiskt riktigt imponerad över att tandläkaren la kostnadsförslaget först efter att man fått bedövningen, inte en chans att man klarar av att käfta emot föra en disskusion om priset när man inte längre är säker på om munnen befinner sig i samma rum som en själv.

Ett tips, om ni ska se live-sändningen av The Big 4 (Anthrax, Slayer, Megadeth & Metallica), försök då inte att bygga upp barnens förväntningar med att det “nästan är som Mora Träsk”.

Jag säger inte mer än så. Var konserten bra?

Vilodagen är inställd, idag tältar vi i farmor och farfars trädgård.

Tack och lov så lyckades jag avstyra att vi skulle övernatta i tältet (och slipper på så sätt börja nästa dag med att gå skallgång).

Jag tror att jag kan ha lagt ribban för årets sommarlov lite högt, började med 2 mils cykelutflykt med två barn och packning, bad i Långsjön och sen avslutning hos syster yster med glass och jordgubbar i överflöd… imorgon blir det vilodag.

Jag tror förresten att Björklingebadet är något överbemannade med två parkeringsvakter och tre pers i kiosken, för idag bestod antalet badgäster stundvis av mig, Herman och Sixten. Jag säger inte att det är så men det kan ha nåt att göra med att vi hade regnkläder med oss (även om vi slapp använda dom).

Monterade på cykelkärran idag och insåg att med barnstolen så får man ju faktiskt plats med tre barn. Skrämmande utveckling, fortsätter det så här så får jag skola om mig till dagisfröken.

Herman sprätter iväg en pasta-skruv när vi sitter och äter, Sixten fångar upp den och stoppar den i munnen.
Herman: NEEEJ! Det var min älsklings-korv!
Jag (förvirrat): Vi äter inte korv.
Herman (surt): Jag låtsas.

På ungarnas dagis finns det lite drygt 100 barn, 2 av dom har skilda föräldrar, och dom två är mina. Ibland är det lite jobbigt att bo i bullerbyn.

Stolt 4-åring, som självklart befinner sig mitt i den underbara kiss-och-bajs-åldern.

Största pojken blev 4 år idag och jag inser ju någonstans i bakhuvudet att även jag har lite att fira, under dom senaste fyra åren har jag blivit biten, slagen och sparkad, pissad på och nerspydd jag vet inte hur många gånger men ändå ligger man där på kvällen efter godnattsagan och känner sig så otroligt tacksam över att man fått så pass fina barn, det är helt ärligt bästa stunden på dagen.

Hade nån för fyra år sen berättat att jag idag skulle vara ensamstående med två barn mer eller mindre på heltid så hade jag fått panik direkt, min erfarenhet av barnuppfostran bestod i stort av att jag bytt blöja på barnens kusin, kört barnvagn vid två tillfällen och att jag hade ett par pappa-böcker i bokhyllan, jag hade med andra ord inte en aning om vad som väntade.

Men såhär i efterhand kan man ju bara konstatera att det är i pappa-rollen som jag funnit min grej i livet och att jag blivit oerhört trygg i mig själv och nöjd med livet i allmänhet, tyvärr så har jag inte fått en ängels tålamod (än) utan kan fortfarande bli heligt förbannad när barnen hittar reset-knappen på datorn.

Saker som jag är glad över att jag aldrig gjort:
Jag har aldrig tappat bort något barn.
Jag har aldrig behövt åka till akuten (tyvärr så har det blivit ett helt gäng akuttider till tandläkaren).
Jag har aldrig glömt att hämta på dagis.
Jag har aldrig slagit nåt barn (däremot så har jag haft god lust att slå andras ungar som varit dumma mot mina barn på dagis).

Jag fick mina barn att gråta idag, jag vägrade låta dom ta emot ballonger från Kristdemokraterna.

Jag har alltid haft svårt för djupt religiösa människor med barn bara för att ungarna inte får göra nåt eget val, fast nu börjar man undra om man egentligen är så mycket bättre själv, det var en sketen ballong.

Jag hävdar bestämt att bilden inte är manipulerad, det är så här verkligheten ser ut för en ensamstående förälder med två blöjbarn.