God Jul och Trevlig Midsommar!
En alternativ bild på temat grön jul.
|
Vi ligger och diskuterar varför man inte ska säga dumma saker till varann: Sen var det lyckat att försöka få barnen att somna när man själv inte kan sluta asgarva.
Efter helgens loppis i Lövstalöt så är ordningen återställd med två lasersvärd igen, nu väntas dueller av episka mått. Efter godnattsagen precis när vi släckt lampan: Vi sitter och diskuterar eventuella barnbarn vid frukosten. Jag: Killar kan inte ha bebisar i magen. Vad ska man säga? Det märks att det är många prinsar som gifter sig med prinsessor på dagis och för att krångla till det lite extra så växer det rätt mycket svamp som inte bör ätas på vägen hem från dagis. Inför första dagisdagen så höll jag på att göra bort mig totalt. Jag har låtit barnen välja kläder själva under sommarlovet, man skulle säkert kunna påstå att det beror på att jag varit lat men jag tycker det låter mycket bättre om man vinklar det till att jag lärt dom fatta egna beslut och låtit dom känna lite frihet under ansvar. Jag har dragit gränsen vid stickade tröjor och det har funkat bra, vi har inte blivit arresterade en enda gång. Sixten har oftast valt att gå barfota medan Herman har valt att ha två helt olika strumpor på fötterna, och han har varit väldigt nöjd med det och på nåt barnsligt sätt så blir man själv lite glad av att se nån som stolt går omkring med två omaka strumpor på fötterna så jag har inte protesterat och känt att det är nåt som kommer att ordna upp sig tills han börjar träffa tjejer eller söker jobb. Men iallafall, inför första dagisdagen med nya fröknar och allt så kände jag att nu är det färgmatchning som gäller, på nåt sätt så vill jag inte att det ska framgå att jag är ensamstående pappa bara genom att dom tittar på barnens strumpor. Men tror ni att det gick att hitta två likadana strumpor? Eftersom han har valt olika strumpor varje gång så fanns det ju inte ens enda strumpa i tvättkassen som var den andra lik och jag höll på att få panik och kände att nu kommer vi försent första dagen bara för att vi inte har några strumpor, tack och lov så lyckades jag till sist hitta några torra strumpor i tvättstugan. Jag hade mitt hittils svåraste samtal med barnen idag, jag brukar försöka ligga steget före men inatt kom döden på besök och det var jag faktiskt helt oförberedd på. Största pojken vaknade mitt i natten och var livrädd för att jag skulle dö eftersom han hade drömt att det skulle komma en häxa och förvandla mig till en kaktus nästa dag. Och trots att jag är nyvaken så inser jag på nåt sätt att vi inte alls befinner oss i en Kafka-roman utan att det kommer från när häxan Hia-Hia förvandlar Skalman till en kaktus, och i ett desperat försök att rädda situationen så förklarar jag att Bamse inte finns på riktigt för att han inte ska behöva vara så rädd. Total urspårning efter det, att ens pappa riskerar att förvandlas till en kaktus är ingenting emot att Bamse inte skulle finnas på riktigt. Två timmar senare somnade han om och det här är reglerna vi spelar efter nu: Tomten, Bamse, Fantomen och Spindelmannen finns på riktigt. Vid köksbordet: Vem sa att det var svårt att vara förälder? Det är ju skitlätt, det gäller bara få ungarna att lyssna på vad man säger. I mataffären medans jag packar ner matkassar i vagnen: Det är inte varje dag man får vara både superhjälte och fullständig idiot på samma gång. Jag tror att jag kan ha lagt ribban för årets sommarlov lite högt, började med 2 mils cykelutflykt med två barn och packning, bad i Långsjön och sen avslutning hos syster yster med glass och jordgubbar i överflöd… imorgon blir det vilodag. Jag tror förresten att Björklingebadet är något överbemannade med två parkeringsvakter och tre pers i kiosken, för idag bestod antalet badgäster stundvis av mig, Herman och Sixten. Jag säger inte att det är så men det kan ha nåt att göra med att vi hade regnkläder med oss (även om vi slapp använda dom). Herman sprätter iväg en pasta-skruv när vi sitter och äter, Sixten fångar upp den och stoppar den i munnen.
Största pojken blev 4 år idag och jag inser ju någonstans i bakhuvudet att även jag har lite att fira, under dom senaste fyra åren har jag blivit biten, slagen och sparkad, pissad på och nerspydd jag vet inte hur många gånger men ändå ligger man där på kvällen efter godnattsagan och känner sig så otroligt tacksam över att man fått så pass fina barn, det är helt ärligt bästa stunden på dagen. Hade nån för fyra år sen berättat att jag idag skulle vara ensamstående med två barn mer eller mindre på heltid så hade jag fått panik direkt, min erfarenhet av barnuppfostran bestod i stort av att jag bytt blöja på barnens kusin, kört barnvagn vid två tillfällen och att jag hade ett par pappa-böcker i bokhyllan, jag hade med andra ord inte en aning om vad som väntade. Men såhär i efterhand kan man ju bara konstatera att det är i pappa-rollen som jag funnit min grej i livet och att jag blivit oerhört trygg i mig själv och nöjd med livet i allmänhet, tyvärr så har jag inte fått en ängels tålamod (än) utan kan fortfarande bli heligt förbannad när barnen hittar reset-knappen på datorn. Saker som jag är glad över att jag aldrig gjort:
Jag hävdar bestämt att bilden inte är manipulerad, det är så här verkligheten ser ut för en ensamstående förälder med två blöjbarn. Efter en galet intensiv fotbollsmatch i köket (oklart vem som vann): Det här är den bästa komplimang jag fått på hela året.
|
||
|
© Roger Ferm - |
||
Stolt 4-åring, som självklart befinner sig mitt i den underbara kiss-och-bajs-åldern.
Herman i svart-vitt.
RSS Feed